Min resa till Kambodja

Hej allesammans!

 

Och så var det bara 4 arbetsdagar kvar.. Det var jättetråkigt att se hur en del av barnen försämrats under uppehållet från fysioterapin. Att så mycket hinner hända på 10 dagar.. Många av barnen är stelare än förut och har förlorat en markant del av sin ROM (range of motion). Det värsta fallet är en pojke som sedan tidigare har begränsad rörlighet, framförallt i nedre extremiteterna, pga. kontrakturer. Nu efter uppehållet är benen adducerade över neutralläget (i vardagligt tal - helt korsade) och vid töjning tar det tvärt stopp vid neutralläget och smärtar för pojken. Pojken som redan är i sånt dåligt skick har alltså blivit sämre, allt för att det nya året ska firas.. Det krossar mitt hjärta att se. Och han är inte den enda med tydligt bakslag. Min pojke som är tågångare har blivit stramare i vadmuskulaturen och har svårare med att få ned hälen än vad han hade när vi skiljdes åt. Det känns lite som att vara tillbaka på ruta ett. Tråkigt. Men om vi ska försöka belysa det positiva också - hjälp vad barnen fått bättre huvudkontroll! Jag blir såå stolt när jag ser de ligga på mage och nyfiket kika runt omkring sig. Tänk att de för sju veckor sedan knappt kunde lyfta huvudet för att byta från sida till sida. De senaste dagarna har varit rätt intensiva. Jag jobbar på dagarna och när jag kommer hem vid 16.30 så sätter jag mig vid datorn och jobbar på min "handbok" till 19.00 då middagen serveras. Därefter är jag så trött så att jag inte orkar göra annat än att ligga i sängen och se på serier. Så min sista vecka är kanske inte den mest sociala... Idag välkomnade vi en ny fysioterapeut och arbetsterapeut till NBIC, båda från min organisation. Det känns bra att veta att vi hinner arbeta ihop i en vecka, så att jag vet vilka som kommer att ta över när jag lämnat NBIC.

 

I förra inlägget lovade jag att dela med mig av lite historier från min resa från Ban Lung, Kratie, Sihanoukville och Koh Rong. Här kommer de!

 

- När jag och Lea stiger av den 11,5 timme långa bussresan från Phnom Penh till Ban Lung för att hämta vårt bagage, känner vi en fruktansvärd doft från bagageutrymmet. Det luktar spya. Big time. Värre blir det när Lea inser att hennes väska är dyngsur - tydligen har någon passagerare packat ned fiskolja som läckt. Lea, som AVSKYR lukten av fisk (Vart känner jag igen det här ifrån? Hmm... IDA), får kväljningar av stanken men tvingas släpa med väskan till hotellet för att lämna den för tvätt. Personalen grimaserar men tar emot den. Lea visade i alla fall sin tacksamhet genom att dricksa ordentligt, 200% till och med.

 

- I Ban Lung spenderar vi mycket tid vid sjön. Väl där lär vi känna en mysig familj, som absolut vill hoppa och leka med oss i vattnet. Men mest förtjust var inte barnen, utan mamman i familjen. Hon håller om mig och Lea, vaggar oss fram och tillbaka mot hennes byst och sjunger sånger åt oss. Den enda engelska frasen hon kunde var "I'm sorry", som hon gärna sjöng(?) för oss. Vi tror inte riktigt att hon förstår innebörden... Hon och hennes familj badade med flytvästar och verkade ha svårt att förstå att både jag och Lea är simkunniga. Detta eftersom mamman vägrade släppa Leas hand när hon simmade, vilket innebar att Lea nästan sjönk mot botten då hon kämpade med endast en hand fri. Varje gång Lea tog sig upp på bryggan satt pappan och observerade och sa "Nice!". Lea har väldigt fina bilder på oss med familjen, men dom bilderna får ni se vid ett annat tillfälle. Men här har ni i alla fall en bild på en del av familjen.

 

 

- I Kratie hade vi turen att se delfiner! Men på vägen dit ser vi något fruktansvärt. En hund blir påkörd av en bil och tjuter medan han släpar sina krossade bakben bort från vägen. INGEN reagerar, medan jag och Lea sitter tårögda i chock efter händelsen. Vi önskar att vi hade kunnat avliva stackarn, men ingen av oss har modet för att göra det. Förhoppningsvis somnade han in rätt tätt inpå, men han var minst sagt i plågor :(

 

- Båtturen mellan Sihanoukville och Koh Rong var så mycket mer än vi väntat oss! I priset ingick nämligen frukost och lunch, snorkling och bad från båten samt ett stopp på Koh Rong Samloem (en superfin ö!). Bilder ser ni här nedan.

 

 

 

 

- Semestern avslutades med egentid lördag-söndag på Otres beach i Sihanoukville. Här tog jag tillfället i akt att bocka av "Galoppera på sandstrand till solnedgång" från min lista på måsten här i livet. Ett minne för livet! Och med tanke på ärren jag lär få (inte tänkte jag på att packa ned långbyxor... Rida i shorts = skrapsår på benen från remmarna till stigbyglarna), så kommer jag inte att glömma detta i första hand.

 

 

 

Egentligen har jag så mycket mer att berätta och dela med mig av, men jag är supertrött med huvudvärk och halsont (vaknade med feber.....). Men här nere har ni lite bilder från semestern!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

'

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kram!